Hope
Nu har min älskade lurviga vän gått bort. Min Hope.
Allt började imorse. Hope sprang bort. Vi gick ut och sökte henne i en och en halv timme, men när klockan blev för mycket behövde vi åka till skolan. Vi pratade med några grannar innan vi åkte om de kunde hålla koll på om Hope kom tillbaka. Självklart förstod jag redan då att något måste ha hänt henne, men aldrig att hon skulle ha dött.
Pappa sa att han skulle ringa polisen och anmäla henne försvunnen.
Vid 11 tiden ringde mamma mig och sa att hon hade dött. Hon hade blivit påkörd av tåget.
Idag, den 30/9 dog Hope, min älskade hund. Jag var skakig hela dagen, men det är först då man kommer hem och inte hör henne skälla, se hennes korg tom och vetskapen om att hon aldrig kommer kunna följa med på promenaderna eller då jag springer, det är då man verkligen förstår att hon är borta.
Jag laddar upp den sista bilden jag tog av henne. Igår kväll då hon lade huvudet i mitt knä och ville bli klappad, som hon alltid gjorde.
Min älskade Hope.
